#112 Lätt att slå

Om man ska hårddra skillnaden mellan att jobba med smådjur och häst (som djursjukskötare), så brukar jag säga att smådjur bits och rivs, kräks och har diarré. Och de är ju ovana vid miljön och blir mer eller mindre stressade och till följd mer eller mindre svårhanterliga. Hästar kan också bitas (dock mer sällan) men kan sparkas desto värre. Men de är vana vid att bli hanterade av olika människor, är oftast inte känslomässigt bundna till sin ägare på samma sätt som smådjuren eftersom de bor i stall med sina flockmedlemmar, och är ofta nöjda bara det finns andra hästar de kan se nära. Men åh vad jag föredrar att jobba med hästar. Det är betydligt mer tacksamt tycker jag personligen. Åh bara det att de inte kan kräkas. Så skönt. Hatar att torka spyor och nedbajsade burar. Mocka hästskit i spån är ingenting. Men det finns en grej som vissa hästar gör. Somliga på rutin, somliga då och då. Min häst är en ”då och då”. Och det är en sak jag aldrig varit med om att en hund eller katt gjort. Varken hemma eller på stationärvård. Nämligen detta.

20160305_144545

Man skiter väl inte där man äter!?

Annonser

En reaktion på ”#112 Lätt att slå

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s