#129 När man är en besvikelse

Någon av er där ute vet säkert hur det känns när det är meningen att man ska ta sig an en uppgift men man liksom skjuter på det. Antingen för att man tycker att det är jobbigt eller för att man som jag, kanske väntar och hoppas på att en annan lösning ska dyka upp och man ska slippa. Nu går vi och väntar på besked om vem som får hyreskontraktet för kliniken på travet. Det vore så jävla häftigt, vi skulle göra Sveriges bästa hästklinik ❤ Vi bara hoppas att hela styrelsen kan inse det och ge oss chansen. Förhoppningsvis får vi besked idag eller imorgon, ”efter helgen” är ganska luddigt.

Idag ska jag på möte och ska ha sökt en massa jobb. Jag har varit på en intervju och det jobbet fick jag inte. Jag känner inte för att gå på det mötet och säga ”Näe jag har inte ansträngt mig. Nu heller.” För det känns som om man är en besvikelse för den personen, trots att det är jag som går arbetslös, inte den. Men jag är inte bekymrad, jag ser framför mig att det kommer att gå bra och därför gör det mig ointresserad att söka andra jobb. Åhh snälla låt oss få veta senast imorgon! Det sätter ju en avgörande prägel för min framtid!

Bebis var dagarna efter danssessionen väldigt lugn och jag blev lite orolig, men sen kom den igång igen och jag får känna av lite buffar varje dag, men nästan bara när jag ligger på rygg, ibland när jag sitter helt still. Bäs ❤ Snart ultraljud! 😀

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s