#288 Förlossningsberättelse

Jaha ja. Mina fina pojkar ligger och sover så jag passar på att skriva nu så jag kan umgås med dem sen.

Så jag hade från morgonkvisten på söndagen lite mensvärk/förvärkar som var lite intensivare än tidigare, men de kom med nån timmes mellanrum. Jag behövde inte på något sätt andas igenom dem eller så men tänkte att ”Imorgon kanske det blir värre”. Framåt eftermiddagen/kvällen gick vi till Ica och handlade. På vägen dit och på vägen hem fick jag en värk och jag blev tvungen att sakta ner ganska mycket på tempot, men vi kunde fortsätta prata och promenera.

Runt 20-20:30 åt vi middag och då kom det ett par värkar under tiden, men jag satt lugnt och åt men noterade att det gjorde ondare än innan, men fortfarande överkomligt. Efteråt tog jag en dusch och det kom en värk i duschen, det var skönt att spola med varmvatten på magen. Satte mig på soffan, slog på Harry Potter (vad annars?) och chattade med lillasyster. Just det. Jag gick ner i källaren och smorde in mig för jag visste att jag sett en sån där liten gift set flaska lotion där nere. Smörjer in mig, går ut i ljuset och ser hur jag glittrar. Det var nån fancy shimmer lotion.

Lillasyster ”hahah loligt. tänk om det skulle bli förlossning inatt. o dem på BB ba UUUUUH all fancied up are we?”

Jaja. Under tiden jag såg på film kom det värkar med oregelbundet 3-5-15 minuters mellanrum, men nu behövde jag andas igenom dem. Använde mig av den ”häst-frust-flåset” eftersom att utandningen genom munnen är en kroppsegen smärtlindring. Funkade ibland bättre, ibland sämre. Tog två alvedon vid 23 så de skulle verka tills filmen var slut. Gick och lade mig och hoppades på att få sova så mycket som möjligt under natten och vakna lite mer utvilad. Pffft. Pyttsan. Vid 01 fick Kimmy ringa förlossningen och rådgöra. De föreslog att jag skulle bada, så han tappade upp ett varmt bad där jag sen låg nån timme. Det var riktigt skönt faktiskt, förutom att jag blev skitvarm så jag fick ju slänga upp fötterna och Kimmy fick badda min panna med en kall blöt handduk och ge mig vatten ur ett glas med sugrör. Älskade tänkte på allt ❤ Vid en punkt blev jag så varm att jag ville sätta mig på knä en stund och få överkroppen ur värmen, men då gjorde värken skitont och jag fick lägga mig igen. Då började bajsnödig/tryckkänslan komma så han fick ringa tillbaka till förlossningen som sa att det var okej att vi åkte in. Då var klockan efter 03. Det tog en stund att komma ur badet, bli torkad och påklädd, ta sig ut till bilen (som han redan packat in våra väskor i. OCH ställt en stol i hallen så jag kunde sätta mig och ta på mig skorna). Kvart i fyra åkte vi iväg, jag tror det blev ca 4 värkar i bilen. Parkerade på stora parkeringen, smög genom byggstängslet till förlossningen (tur att det var natt, annars hade vi inte hittar runt, hehe), blev insläppta och jag fick kasta mig ner på en soffa i väntrummet direkt. När den värken höll på att släppa kom en uska och hämtade oss till ett rum. Hon tog blodtryck och en barnmorska kom och kopplade på CTG. Det var asdrygt att ligga på rygg, ville ligga på sidan. Kurvan var fin och hon gjorde en – mycket hårdhänt – vaginalundersökning. Öppen 8 cm. OMFG. Jag trodde jag skulle behöva tvinga dem att ge mig en spruta om de skickade hem mig, men vi fick vara kvar, yay! ”Inte konstigt att du börjat få tryckande känslor.”

När jag visste att vi skulle få vara kvar ringde jag mamma, pappa och lillasyster och berättade att det var på gång. Fick lustgas och blev erbjuden epidural men jag kände att lustgasen funkade bra. Den luktade rätt illa men jag knäppte bort det och andades på djupa andetag. Det var lite jobbigt då mina värkar kom rätt plötsligt utan att byggas upp så jag fick vara väldigt snabb för att den skulle hjälpa bra. När jag nått kulmen matchade det ofta med ett rus som gjorde att jag släppte masken, det snurrade bra i huvudet, som när man är alltså riktigt i gasen, full som en kastrull. Jag pratade osammanhängande och sluddrigt och jag mindes inte efteråt om jag faktiskt sagt det jag tror att jag sagt eller om jag bara inbillat mig saker. Jag minns att vattnet gick och det kändes som om en vattenballong sprängdes, då tryckte Kimmy på knappen så sköterskan kom in. När hon kom minns jag att jag tänkte att jag kanske inbillat mig känslan, men nej då, vattnet hade gått.

Barnmorskan kom in och undersökte, då var jag helt öppen och Kotten skulle få sjunka ner mer. Jag tror vi var själva en stund till. Den barnmorskan som kom nu var en annan då min första var upptagen med en kvinna i rummet bredvid. Det spelade inte någon större roll för mig, den här var trevlig och inte lika hårdhänt heller 🙂 Någonstans häromkring började väl de där ”urljuden” eller ”primallätena” komma under värkarna som fick hela mig att vika mig som en räka. Det krampade ihop i hela buken och jag försökte slappna av men det var skitsvårt.

Jag fick CTG kopplat igen men de fick byta till en clip på Kottens huvud när han sjönk ner. Barnmorskan talade nån gång om att jag skulle börja krysta nästa gång en värk kom. Hon instruerade mig under hela tiden, och någon gång sa dem att jag bara skulle flåsa eller krysta lite. Det var skitsvårt att bara flåsa eller krysta lite, det kom liksom av sig själv. Ring of fire. Bra uttryck där. Mm. Det brann och sved men till slut gick det ju över. Huvudet kom ut, och sen dröjde det inte många bråkdelar av sekunder innan hela bäbisen var ute. Ojoj. Vilken pärs. Vi tjöt alla tre. Jag hade legat i höger sidoläge och fick vrida upp på rygg och få Kotten på magen. Så fin ❤ Det drog läbbigt i navelsträngen, men den fick sitta kvar ett par minuter innan Kimmy klippte. Bra tycker jag.

Han fick en injektion K-vitamin för att hjälpa koagulationen och jag fick vad jag antar vad Oxytocin, för att hjälpa livmodern dra ihop sig och moderkakan att släppa. Det tog en liten stund, barnmorskan klämde obehagligt hårt på min mage för att den skulle släppa. Jag behövde inte krysta ut den, när den släppte drog hon ut den själv. Tror jag.

Jaa. 06:26. Efter två och en halv timme på förlossningen. Rätt effektiv kväll och natt måste jag säga. Stolt och nöjd. Jag vet att jag vid nåt tillfälle blev irriterad på att Kimmy stod bakom mig istället för hos mig så mitt i en värk vrålade jag i ett primaltjut ”Kom hiiiiit!” och han kom runt och jag tror han sa nåt om att det inte fanns nåt att sitta på där. Men hallå? Jaja. Var för full för att reagera, var bara tacksam att han stod så jag kunde se och hålla hans hand. Annars tror jag att vi båda skötte oss riktigt bra. Jag blev sydd på nåt stygn i en blygdläpp och på insidan med vad jag tror var fortlöpande stygn, för hon sa inget antal, men jag vet att det är Vicryl, för jag frågade. #yrkesskadad. Det var en bristning inom normala gränser i alla fall, inget chockerande.

Så. 4280 gram, 52 cm lång, alla fingrar och tår, ingen gomspalt, 37oC i temp. Stadig pojk, så fin ❤ Efter en-två timmar fick vi gå upp till BB. Men det är en annan historia. Nu är vi i alla fall hemma sedan igår lunch och myser och sover och ammar och myser och fotar och snufsar och har oss. Det här gjorde vi bra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s