#342 Det här med att hälsa

Hur stelt svenskt kan det bli?

När ni är ute och går och möter nån, brukar ni heja då? Jag gör det ibland, om personen ser ut att vara mottaglig eller vad man ska kalla det. Eller om den hinner hälsa först.

En sväng som jag brukar gå har på ett ställe en sträcka på flera hundra meter av åker på sidorna, så man ser ju tidigt om man får möte. Stel och svensk som man är – man går ju inte precis och stirrar människan i ansiktet hela vägen för att kunna hälsa, när är det okej att börja kolla? När man är två meter ifrån varandra och bah ”Nämen hej, jag såg dig inte innan. Hej hej!”. Eller bara låtsas som ingenting och stirra rakt fram, ner i marken eller ner i vagnen. Jag vet inte vilket som är mest pinsamt faktiskt. Det är skönast om man pratar i telefon eller om man har sällskap för då kan man ju vara mitt uppe i en konversation och då är det lättare att notera och heja på någon där två meter ifrån.

Mm. Knasigt det där. Nu får Lokeman ta och vakna så han hinner äta gröt innan vi ska in till stan och klippa oss (jag och K).

SEN KOMMER MIN MAMMA OCH LILLEBROR! Woooop! ❤❤😃

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s