#427 Förkyld

Loke har varit snorig och rosslig i ett par veckor nu. Han får aldrig bli frisk innan nästa virus angripit. Själv blev jag förkyld för exakt en vecka sen. Jobbade jour med nysattacker och kliande bihålor så det kändes som att hela ansiktet kliade. Under skallbenet liksom. Sjukdom har liksom gjort att bloggen inte riktigt legat i fokus.

I helgen var vi hos svärisarna. Loke fick leka med kusin vitamin och en syssling ☺

Om ni vill se en rolig video med mig, lillasyster och lillebror får ni söka på Linnéa Hector på Youtube. Vi gjorde en ”Who is most likely to..?” tag när jag var hemma. Det var roligt.

Vad kan jag säga om Lilleman då? Det känns svårare och svårare att stimulera honom. Fattar inte hur vi ska klara hela vägen fram till januari när dagis börjar. Nu är det iaf november imorgon. Herregud, jag fyller snart år. 😮 Hade förträngt det…

Försöker vara ute mycket, men han går gärna iväg långt så då blir det ju tungt att bära hem honom igen när han inte orkar gå. Men att få med vagnen och styra undan honom från bilvägen är trixigt.

Annonser

#426 Why you no like me???

Har jobbat helg. Blev uppringd typ 16:55 igår (börjar min beredskap 17:00) med frågan ”Var är duu?”. Tjaaa, jag är hemma och väntar på att någon ska ringa mig och tala om för mig om jag behöver åka in eller stanna kvar. Eftersom att ingen ringt tidigare så tänkte jag att det var lugnt och att jag skulle få en uppdatering om hästarna som stod inne. Nix. Så det var bara att åka in.

Kunde i alla fall åka hem igår kväll, om något senare än vanligt. Medicinerade klart innan kl 20 och skötte fodring, vattning, sopa golv och tömma sopor i reklampauserna till årets första avsnitt av Så mycket bättre. Kopplade ifrån ett dropp och tittade färdigt, tog en sista status och åkte hem efter 22. Tillbaka imorse vid 7 och åkte hem efter 17.

Veterinären jag jobbat med idag har en fluffig liten hund. Och den hatar mig. Alltså helt maniskt. Och jag förstår inte det, jag har aldrig gjort den något. Hon påstår att den brukar lugna sig om man hälsar på den men det gör den inte. Inte med mig i alla fall. Så fort jag reser mig eller rör mig så skäller den som en besatt och försöker hugga mig i fotlederna. Helt tokig. Nu väger den ju som en rulle dasspapper så det är ju bara att skaka loss den, men hade det varit en lite större hund så hade det ju aldrig varit accepterat. Det hade ju varit munkorg eller burtvång eller nåt. Så ja. För att slippa det lite känsliga av att behöva lägga ner den där hunden och psyka den tills den ger sig (mer känsligt mellan mig och veterinären alltså), för Gud vet att den inte skrämmer mig med tanke på hunden vi ägde förut, så håller jag mig hellre ifrån receptionen. Men hon borde verkligen ha den i en bur. Eller ett annat rum. Eller bilen. Vem bryr sig?

De allra allra flesta hundar brukar liksom ge sig när man totalt ignorerar dem och sköter sitt. Det gör inte den här. Den är som en devil dog verkligen.

Sluta hata mig. Jag tittar inte ens på dig.

#425 #metoo

Jag har två minnen från saker som hänt mig. Båda två har skett under mina vuxna år och båda två var liksom saker jag inte fattade förrän precis efter att det hänt när det var lite sent att reagera utåt.

Jag har i efterhand liksom inte bekymrat mig eller tagit illa vid mig eftersom att jag som sagt inte direkt begrep vad som hände. Många, kanske framför allt yngre, törs inte säga ifrån när något händer dem. Varken i stunden eller efteråt. Hade jag hajat hade jag sagt ifrån direkt utan att tveka. Jag var båda gånger tillsammans med flera andra och inte varit rädd att jag skulle bli utsatt för direkt våld.

Första gången var på en tunnelbana. Det var mycket folk, både fyllda säten och i gångarna. En snubbe sätter sig bredvid mig, jag sitter intill fönstret. Det är trångt och han, likt de flesta andra män, breder ut sina ben. Jag tyckte inte det var konstigt. Jävligt onödigt att trängas möjligen men jag tänkte inte mer på det. Jag makade lite på mig för att slippa hans hand och lår mot utsidan av mitt. Efter en stund följde han liksom efter lite. Jag som ändå skulle stiga av nästa station satt kvar tills det var riktigt nära perrongen innan jag trängde mig mot dörren. Strax innan de öppnas tror jag att jag kände en hand mot min rumpa och jag gissade att det var samma man men det kan lika gärna ha varit någons väska. Förmodligen inte men jag bestämde mig för att inte titta efter.

Andra gången var på jobbet. Det var en gubbe som jobbade sin sista dag, vi hade bara jobbat på samma ställe i en eller två veckor innan han slutade. Han hade en väldigt pervers blick jämt och jag frågade honom flera gånger om det var något han ville, men det var aldrig något. Jag tänkte att han bara såg ut sån. Creepy.
Men som sagt, hans sista dag sitter alla på receptionen och fikar och pratar glatt när han plötsligt vänder sig om till mig och håller upp sin mobil och visar ett sms som går i stil med ”äta vispgrädde från din kropp”. Helt oförberedd frågar jag ”Va? Vem har skickat det där till dig??” för jag trodde att han satt och pratade med de andra om att han fått en knäppt sms skickat till sig från någon okänd. Några timmar senare tänkte jag att han förmodligen gav mig någon form av erbjudande. Då var det ju lite svårt att ge svar på tal. Eller bry sig tänkte jag eftersom att han inte skulle jobba där mer. Några gånger efteråt kom han in på jobbet för att fixa med papper med administrationen, jag valde bara att hälsa snabbt och gå därifrån för att fortsätta jobba. En gång såg jag honom dricka ur den mugg jag tagit med mig hemifrån. Den fick gå i diskdesinfektorn. Min kollega berättade långt senare att han både gjort sexuella anspelningar och hotat henne till livet. Jävla äckel. Jag tänker inte hänga ut honom vid namn, det är en tillräckligt liten stad för att de flesta säkert känner till honom ändå.

Stå på er tjejer. Polisanmäl. Berätta för andra. Säg allra helst till där och då. Skrik, slå och sparka om det behövs. Ingen har rätt till din kropp utan din tillåtelse. Och prata med era söner och döttrar. Ge dem er tid, kärlek och uppmärksamhet. För om vi inte lyssnar till dem och visar dem respekt, varför ska vi förvänta oss att de ska respektera och lyssna på andra?

#424 Stora killen

Min stora pojke ❤ Han förstår allt mer vad man säger. Om jag ber honom hämta skorna brukar det oftast vara skorna han hämtar. Kanske inte alltid hans egna men ändå :’D

Han lägger sitt träpussel med geometriska figurer, helt galant. Han staplar de färgglada IKEA-plastkopparna i och på varandra, med lite hjälp med vilken ordning de ska vara. ”Ska vi gå ut?” så går han till hallen. ”Ska du sitta i din stol och äta mat?” så går han till sin matstol. Om jag säger ”Lyft” för att ta av eller på blöja, byxor, strumpor eller skor så gör han det. När jag ska ta av tröjan och säger ”Ärmarna uppåt sträck” så lyfter han upp dem. ❤

Vi kom tillbaka efter en tripp hem till Stockholm över helgen i tisdags. På tåget i två timmar klarade han av att större delen av tiden sitta på våran plats och läsa bok, äta lite mellis, titta på Daniel Tiger, titta ut genom fönstret. Till slut fick vi ta en vända i korridoren men det blev mest att vi stod och pratade med en tant och sen pekade på en bild av en ko.

Huuu.. allt fler verkar bli läspare. Tandläkaren hävdade att det kan bero på att barn får ha napp väldigt länge när de är små. Fick se en bild av ett felaktigt bett orsakat av napp.

Loke brukar få napp av mig efter vällingen när han ska sova för natten men den spottas ut efter en stund. Dagtid brukar han bara få den när han är riktigt gnällig eller ledsen för något. Men han går liksom inte omkring med den. Och vi tänker väl att han inte kommer få ha den längre än 2 år så tja, det är väl lika bra att sakta fasa ut det helt innan han liksom kommer på att han saknar den och kan be om den.

Igår fick vi besked om förskoleplats vilket var oväntat eftersom att vi fick veta att vi skulle få veta i november. Men det var positivt i alla fall, vi fick det vi önskat som förstahandsval 😀 Så 8 januari blir det inskolning. Woop!

Vi måste skicka in våra scheman och inkomstuppgifter senast 1 månad innan start tror jag. Jag skrev ut ett faktablad från kommunens hemsida på jobbet men jag glömde det där igår kväll. Så vi åker och hämtar det och leker på den fina lekplatsen som ligger väldigt nära kliniken.

Nu ska jag sätta på Greveholm i bakgrunden som jag fick på DVD av syster. Skönt att slippa kliva fram till datorn varje kvart och byta till nästa när man tittar på Öppet Arkiv.

#423 Tala ut

Jag gjorde det kanske fega men åtminstone mer produktiva än att stänga inne och fortsätta vara passivt aggressiv, vilket var att skriva ner mina tankar och känslor i ett brev. Jag skrev tre versioner innan jag var nöjd och eldade upp de två första i öppna spisen. Sen åkte jag och jobbade och ringde och berättade var det låg och att det skulle läsas innan jag kom hem igen så vi kunde prata om det. Vilket vi gjorde och nu känns det mycket bättre.

Jag är bättre på att uttrycka mig med penna än verbalt. Så nu har jag i alla fall fått lätta mitt hjärta.

Nu ska jag börja göra kväll och krypa ner. Skriver en Loke-uppdate nästa gång! ☺

#422 Rött skynke

Jag vill inte prata om det.

Jag kan inte prata om det.

Jag vill bara skrika ilsket, kasta hårda saker omkring mig och slita mitt hår. Fy fan vad arg jag är. Lagrad, passiv aggressivitet, pms och en lat jävla slapptask är inte en framgångssaga.