#425 #metoo

Jag har två minnen från saker som hänt mig. Båda två har skett under mina vuxna år och båda två var liksom saker jag inte fattade förrän precis efter att det hänt när det var lite sent att reagera utåt.

Jag har i efterhand liksom inte bekymrat mig eller tagit illa vid mig eftersom att jag som sagt inte direkt begrep vad som hände. Många, kanske framför allt yngre, törs inte säga ifrån när något händer dem. Varken i stunden eller efteråt. Hade jag hajat hade jag sagt ifrån direkt utan att tveka. Jag var båda gånger tillsammans med flera andra och inte varit rädd att jag skulle bli utsatt för direkt våld.

Första gången var på en tunnelbana. Det var mycket folk, både fyllda säten och i gångarna. En snubbe sätter sig bredvid mig, jag sitter intill fönstret. Det är trångt och han, likt de flesta andra män, breder ut sina ben. Jag tyckte inte det var konstigt. Jävligt onödigt att trängas möjligen men jag tänkte inte mer på det. Jag makade lite på mig för att slippa hans hand och lår mot utsidan av mitt. Efter en stund följde han liksom efter lite. Jag som ändå skulle stiga av nästa station satt kvar tills det var riktigt nära perrongen innan jag trängde mig mot dörren. Strax innan de öppnas tror jag att jag kände en hand mot min rumpa och jag gissade att det var samma man men det kan lika gärna ha varit någons väska. Förmodligen inte men jag bestämde mig för att inte titta efter.

Andra gången var på jobbet. Det var en gubbe som jobbade sin sista dag, vi hade bara jobbat på samma ställe i en eller två veckor innan han slutade. Han hade en väldigt pervers blick jämt och jag frågade honom flera gånger om det var något han ville, men det var aldrig något. Jag tänkte att han bara såg ut sån. Creepy.
Men som sagt, hans sista dag sitter alla på receptionen och fikar och pratar glatt när han plötsligt vänder sig om till mig och håller upp sin mobil och visar ett sms som går i stil med ”äta vispgrädde från din kropp”. Helt oförberedd frågar jag ”Va? Vem har skickat det där till dig??” för jag trodde att han satt och pratade med de andra om att han fått en knäppt sms skickat till sig från någon okänd. Några timmar senare tänkte jag att han förmodligen gav mig någon form av erbjudande. Då var det ju lite svårt att ge svar på tal. Eller bry sig tänkte jag eftersom att han inte skulle jobba där mer. Några gånger efteråt kom han in på jobbet för att fixa med papper med administrationen, jag valde bara att hälsa snabbt och gå därifrån för att fortsätta jobba. En gång såg jag honom dricka ur den mugg jag tagit med mig hemifrån. Den fick gå i diskdesinfektorn. Min kollega berättade långt senare att han både gjort sexuella anspelningar och hotat henne till livet. Jävla äckel. Jag tänker inte hänga ut honom vid namn, det är en tillräckligt liten stad för att de flesta säkert känner till honom ändå.

Stå på er tjejer. Polisanmäl. Berätta för andra. Säg allra helst till där och då. Skrik, slå och sparka om det behövs. Ingen har rätt till din kropp utan din tillåtelse. Och prata med era söner och döttrar. Ge dem er tid, kärlek och uppmärksamhet. För om vi inte lyssnar till dem och visar dem respekt, varför ska vi förvänta oss att de ska respektera och lyssna på andra?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s