#423 Tala ut

Jag gjorde det kanske fega men åtminstone mer produktiva än att stänga inne och fortsätta vara passivt aggressiv, vilket var att skriva ner mina tankar och känslor i ett brev. Jag skrev tre versioner innan jag var nöjd och eldade upp de två första i öppna spisen. Sen åkte jag och jobbade och ringde och berättade var det låg och att det skulle läsas innan jag kom hem igen så vi kunde prata om det. Vilket vi gjorde och nu känns det mycket bättre.

Jag är bättre på att uttrycka mig med penna än verbalt. Så nu har jag i alla fall fått lätta mitt hjärta.

Nu ska jag börja göra kväll och krypa ner. Skriver en Loke-uppdate nästa gång! ☺

Annonser

#421 (O)Inbjudna gäster

Igår natt vaknade jag, antingen undermedvetet av ett ljud eller av en dröm. Men jag hörde i vilket fall plötsligt ett ljud av någon som gick ute i hallen. Jag tänkte att jag kanske inbillade mig, men sen när ytterligare ett ljud kom så väckte jag K och sa att det var något ute i hallen. Sätter mig upp och är på väg ut ur sovrummet, K går före.

Precis när han ska öppna dörren så kommer jag på att hans föräldrar sover över i källaren, och någon utav dem har väl gått upp för att gå på toaletten. Så töntigt. Verkligen yrvaken men halvt kvar i en dröm och har totalt glömt bort att de sov här.

Det sjukaste var, att trots att jag var rädd att någon hade brutit sig in (vilket jag borde ha vaknat av även om de tagit sig in via garaget, som ligger under vårat sovrum), så hade jag världens adrenalinpåslag och var 100% inställd på att rusa ut och bara mangla vem det än var som stod där. Tur för svärfar som bara ville gå och kissa hann jag ju komma på det i tid. :’D

#420 Mamamamama!

Så låter det nästan hela dagarna. Inatt sov han hela natten i sin säng, skönt. Vaknade tjugo i sex kanske, och istället för att skrika ledset så hördes det i walkie-talkien: ”mamma… mamma…” Så gulligt ❤ Då går man liksom gärna upp ^^, Skulle ändå upp och göra mig i ordning för att åka till jobbet. Blev en kort dag, kom hem kvart i elva.

Farfar har meckat i badrummet och fått in underskåpet och nytt handfat. Frescht.

Farmor har haft fullt upp med Loke som har varit överallt och pillat på tvn, och de har varit utomhus och han springer mot trappen och ska ner på gatan och hon fattar liksom inte att han är snabb så hon får springa efter.

Han har ätit som en liten häst både köttfärslimpa med potatis och fruktsallad.

När de skulle åka skulle vi pröva en overall och farmor lyfter upp och han ålar som en inoljad katt och ramlar och biter sig i underläppen så det börjar blöda. Stackars lilla vän, han blev så ledsen. Sköljde med lite kallt vatten och sen gav jag honom kaviartuben för att ha nåt kallt mot, men då skulle han ju förstås bara stoppa korken i munnen så då blev han arg för att han inte fick ha den mer.

Knas.

Gud jag har suttit och kollat igenom lite bilder från när han var nyfödd. Lilla plutten ❤ Kan inte förstå hur han kan ha blivit så stor så fort. Ett år är liksom inte lång tid men när man är så liten så går utvecklingen så förbannat snabbt. Man vill bara spola tillbaka tiden. Eller skaffa en bebis till.

Men jag vill inte vara gravid och deala med saliven och kräkningarna riktigt än. Och jag vill att han ska bli lite större först.

#419 Att inte bo i Stockholm

Ännu en gång är det jävla skit att inte bo hemma i Stockholm. Fall Out Boy som jag tycker väldigt mycket om, släpper nytt album och ska ut på ny turné och besöker Stockholm 10 januari! Biljettsläpp imorgon. Jag bah – OHHH YES! Sen så insåg jag att det är en ONSDAG. Varför? Om jag hade bott hemma hade det ju inte spelat någon roll, det hade bara blivit en extra sen kväll men det hade det varit värt. Men nu är det mitt i veckan. Första veckan som vi ska skola in Lokeman på dagis förhoppningsvis. Åh så tröttsamt.

Jag vet inte om jag ska försöka få till det ändå eller om jag ska vara nöjd med den grymma spelningen vi var på i Amsterdam strax innan jag blev gravid. Skrev jag om den här? Det borde jag ha gjort.

Loke är förkyld efter förra veckan på familjecentralen. Det var framförallt en snorig unge där och jag lägger min veckopeng på att det var hon som smittade honom. Alltså hela nedre delen av ansiktet var täckt med grönt snor. Blandat intorkat och rinnigt. Stackars barn tänker jag. Är det så svårt för mamma att torka bort det? Inte bara för att jag ska slippa se det (för jag tycker snor är bland det äckligaste som finns…), men för att det stackars barnet ska behöva ha det salta, rinniga snoret som fräter och killar. Och snorar ner allt och alla andra. Blä. Hade väl tyckt att de kunde ha stannat hemma med den ungen. Det var säkert därför hon inte var på dagis… Ja jag säger dagis. Det är kortare och låter mycket gulligare än förskola.

#418 Lnhsöd eper

Hade tänkt ut nån bra rubrik men i vanlig ordning har jag glömt vad. Minnet fräschas inte upp av att samtidigt kolla på That 70’s show.

Jag har varit med Lilleman på föräldracentralen, han har varit med pappan på kyrkans öppna förskola. Jag har jobbat. Jag har gjutit och målat en minnessten som jag ska lägga ut imorgon. Jag har gått igenom allt Skurtis läder och putsat upp och packat ned. Jag har gått igenom det som ska tvättas och det som ska slängas och det som ska dö. Näe inte dö. Jag skrev säljas men min telefons autocorrect tyckte det skulle stå dö. Den var ju lite morbid…

Aja. Jag har haft ett lättare ryggskott i bröstryggen och gått hos naprapaten två gånger och är bättre nu. Ska börja träna ordentligt och stärka kroppen min.

Det är tur att jag har den där lilla killen som muntrar upp mig. Han pratar massor men det är mest ljud. Ibland mamama och papapa. Han började peka mot saker häromdagen och hämtar gärna saker man ber om att få. Sen är han en dryg rackare som klättrar ner i lådor och river i saker men oftast är han bara rolig ❤

#417 Overklig känsla

Förra måndagen blev jag tvungen att ta bort min häst. Sårskadan hade haft en påverkan på djupa böjsenan som inte gick att se på ultraljud vid första tillfället. Antingen har det blivit ett stick in i senan eller så har det kärlet som blodförser senan blivit kapad. Oavsett så hade senan börjat gå av och vad jag än hade gjort hade det inte spelat någon roll. Det var oundvikligt och bara en tidsfråga innan den började släppa taget.

Har gråtit hur mycket som helst. Det är så obegripligt. Tror att han fortfarande går och pruttar runt i hagen med sin tjej, men jag kommer aldrig kunna fläta in fingrarna i hans man och känna doften från hans varma mjuka päls. Aldrig få sitta på hans breda rygg och bara försvinna in i en problemfri värld.

DSC_0189

#416 Where I left off

Jag fick liksom inte skriva i lugn och ro, det skulle banne mig pillas i eluttagen. Nu är det kväll och den lille mannen ligger och sover i sin säng.

Han skulle ju gått till BVC på ettårskontroll på sin födelsedag, men vi fick brev om ändring så vi var där i måndags. Han vägde… 11,4 kg ungefär och är 80 cm lång. Minns inte huvudomfånget. Fick två sprutor samtidigt i varsitt lår, grät av att han blev skrämd och att det gjorde ont men jag kastade honom i luften och buspratade så glömde han av det direkt (”kastade”).

Vid tio åkte vi till Stellas lekland och busade lite. Vi har som jag säkert sagt varit där en gång tidigare tillsammans med en SLU-kursare och hennes pojk som är några månader äldre. Den här gången var det betydligt mer uppskattat eftersom att han kan gå, så han gick omkring och grejade med klossar och satt i bollhavet, försökte klättra upp i famnen på två främmande män och åkte rutschkana flera gånger 🙂

Efter lunch sov han i bilen medan jag fixade med Skurtis, sen fortsatte han sova på vägen hem och en stund till på uppfarten ❤ Vi håller på att ställa om från att sova en för- och en eftermiddagslur till att bara sova på eftermiddagen. Omställningen gör honom rätt så cranky när det väl är dags att göra kväll, men han har de senaste kvällarna åtminstone somnat fortare än vanligt. Nu gäller det bara att återfå kontrollen och se till att han sover hela nätter i sin egen säng. Att det ska vara så svårt. Men man är inte så pigg på att böja sig ner i spjälsängen mitt i natten när ungen bara gapar och gråter.

Jaja. Efter luren i alla fall så lekte vi en stund på gatan framför huset med sopkvasten och bollen och sen cyklade vi till lekparken och gungade en stund innan vi kom tillbaka hem och drog igång netflix och middagslagning (läs värma matlåda från igår).

Nu är klockan visserligen bara halv nio på kvällen men jag har sövningsbakjour och imorgon kl 17 ska jag jobba vid behov, fram tills söndag kl 17, sen har jag bakjour igen. Så jag tänker krypa ner ifall de skulle få för sig att behöva buköppna något akut inatt… Håll tummarna för att det inte händer. Gör det hellre dagtid. God natt snuttjullar.