#426 Why you no like me???

Har jobbat helg. Blev uppringd typ 16:55 igår (börjar min beredskap 17:00) med frågan ”Var är duu?”. Tjaaa, jag är hemma och väntar på att någon ska ringa mig och tala om för mig om jag behöver åka in eller stanna kvar. Eftersom att ingen ringt tidigare så tänkte jag att det var lugnt och att jag skulle få en uppdatering om hästarna som stod inne. Nix. Så det var bara att åka in.

Kunde i alla fall åka hem igår kväll, om något senare än vanligt. Medicinerade klart innan kl 20 och skötte fodring, vattning, sopa golv och tömma sopor i reklampauserna till årets första avsnitt av Så mycket bättre. Kopplade ifrån ett dropp och tittade färdigt, tog en sista status och åkte hem efter 22. Tillbaka imorse vid 7 och åkte hem efter 17.

Veterinären jag jobbat med idag har en fluffig liten hund. Och den hatar mig. Alltså helt maniskt. Och jag förstår inte det, jag har aldrig gjort den något. Hon påstår att den brukar lugna sig om man hälsar på den men det gör den inte. Inte med mig i alla fall. Så fort jag reser mig eller rör mig så skäller den som en besatt och försöker hugga mig i fotlederna. Helt tokig. Nu väger den ju som en rulle dasspapper så det är ju bara att skaka loss den, men hade det varit en lite större hund så hade det ju aldrig varit accepterat. Det hade ju varit munkorg eller burtvång eller nåt. Så ja. För att slippa det lite känsliga av att behöva lägga ner den där hunden och psyka den tills den ger sig (mer känsligt mellan mig och veterinären alltså), för Gud vet att den inte skrämmer mig med tanke på hunden vi ägde förut, så håller jag mig hellre ifrån receptionen. Men hon borde verkligen ha den i en bur. Eller ett annat rum. Eller bilen. Vem bryr sig?

De allra allra flesta hundar brukar liksom ge sig när man totalt ignorerar dem och sköter sitt. Det gör inte den här. Den är som en devil dog verkligen.

Sluta hata mig. Jag tittar inte ens på dig.

Annonser

#425 #metoo

Jag har två minnen från saker som hänt mig. Båda två har skett under mina vuxna år och båda två var liksom saker jag inte fattade förrän precis efter att det hänt när det var lite sent att reagera utåt.

Jag har i efterhand liksom inte bekymrat mig eller tagit illa vid mig eftersom att jag som sagt inte direkt begrep vad som hände. Många, kanske framför allt yngre, törs inte säga ifrån när något händer dem. Varken i stunden eller efteråt. Hade jag hajat hade jag sagt ifrån direkt utan att tveka. Jag var båda gånger tillsammans med flera andra och inte varit rädd att jag skulle bli utsatt för direkt våld.

Första gången var på en tunnelbana. Det var mycket folk, både fyllda säten och i gångarna. En snubbe sätter sig bredvid mig, jag sitter intill fönstret. Det är trångt och han, likt de flesta andra män, breder ut sina ben. Jag tyckte inte det var konstigt. Jävligt onödigt att trängas möjligen men jag tänkte inte mer på det. Jag makade lite på mig för att slippa hans hand och lår mot utsidan av mitt. Efter en stund följde han liksom efter lite. Jag som ändå skulle stiga av nästa station satt kvar tills det var riktigt nära perrongen innan jag trängde mig mot dörren. Strax innan de öppnas tror jag att jag kände en hand mot min rumpa och jag gissade att det var samma man men det kan lika gärna ha varit någons väska. Förmodligen inte men jag bestämde mig för att inte titta efter.

Andra gången var på jobbet. Det var en gubbe som jobbade sin sista dag, vi hade bara jobbat på samma ställe i en eller två veckor innan han slutade. Han hade en väldigt pervers blick jämt och jag frågade honom flera gånger om det var något han ville, men det var aldrig något. Jag tänkte att han bara såg ut sån. Creepy.
Men som sagt, hans sista dag sitter alla på receptionen och fikar och pratar glatt när han plötsligt vänder sig om till mig och håller upp sin mobil och visar ett sms som går i stil med ”äta vispgrädde från din kropp”. Helt oförberedd frågar jag ”Va? Vem har skickat det där till dig??” för jag trodde att han satt och pratade med de andra om att han fått en knäppt sms skickat till sig från någon okänd. Några timmar senare tänkte jag att han förmodligen gav mig någon form av erbjudande. Då var det ju lite svårt att ge svar på tal. Eller bry sig tänkte jag eftersom att han inte skulle jobba där mer. Några gånger efteråt kom han in på jobbet för att fixa med papper med administrationen, jag valde bara att hälsa snabbt och gå därifrån för att fortsätta jobba. En gång såg jag honom dricka ur den mugg jag tagit med mig hemifrån. Den fick gå i diskdesinfektorn. Min kollega berättade långt senare att han både gjort sexuella anspelningar och hotat henne till livet. Jävla äckel. Jag tänker inte hänga ut honom vid namn, det är en tillräckligt liten stad för att de flesta säkert känner till honom ändå.

Stå på er tjejer. Polisanmäl. Berätta för andra. Säg allra helst till där och då. Skrik, slå och sparka om det behövs. Ingen har rätt till din kropp utan din tillåtelse. Och prata med era söner och döttrar. Ge dem er tid, kärlek och uppmärksamhet. För om vi inte lyssnar till dem och visar dem respekt, varför ska vi förvänta oss att de ska respektera och lyssna på andra?

#422 Rött skynke

Jag vill inte prata om det.

Jag kan inte prata om det.

Jag vill bara skrika ilsket, kasta hårda saker omkring mig och slita mitt hår. Fy fan vad arg jag är. Lagrad, passiv aggressivitet, pms och en lat jävla slapptask är inte en framgångssaga.

#382 Ett Stockholm i sorg

Ännu en gång har en person tagit sig friheten att sätta skräck i människor, utsätta deras liv för fara och faktiskt allvarligt skada och döda. Tidigare har det skett i Nice och Paris, Bryssel, Berlin och London. Plötsligt sker det i Stockholm, Sverige.

Vårt fredliga och välkomnande land. Någonstans är det en pinne i ögat på personer som inte tycker att människor har rätt att leva i frihet och trygghet och i demokrati vilket leder till ett attentat där totalt oskyldiga människor drabbas.

När min lillasyster skickar en länk till mig från Expressen om ett inträffat terrordåd i min fantastiska hemstad, vår fina huvudstad, slår jag på TV4play och bevittnar hemska bilder. Har haft sändningarna på sedan halv fyra i eftermiddags, men jag kan fortfarande inte riktigt tro att det är sant.

I ett klipp från en övervakningskamera i en butik på Drottninggatan ser man folk springa för sina liv och kasta sig in i butiker, varpå lastbilen bara bråkdelen av en sekund senare svishar förbi i en fruktansvärt hög hastighet. Jag förstår inte hur en människa kan begå en sådan vansinneshandling. Vad har gått fel?

Mitt hjärta brister och jag är så djupt tacksam över att mina nära och kära, även mindre nära men ändå, har varit ur vägen för denna galning. Med tanke på hur långt lastbilen kört ända från Tegnérgatan till Åhléns City i den höga hastigheten, så är det ändå obegripligt lyckligt hur pass få människor som ändå blivit fysiskt skadade eller omkommit.

Hade jag fortfarande bott i Stockholm hade jag ställt upp och skjutsat folk som suttit fast när kollektivtrafiken stängts av, men nu gör jag ju inte det. Såg att en Hemköpsbutik spred ett Facebookinlägg där de meddelade att för alla föräldrar som satt fast inne i stan vars barn blir hemma själva skulle man kunna ringa dit och då fick barnen komma dit och handla eller så skulle de fixa mat. Mycket bra initiativ. Många skolor och förskolor har också sett till att hålla personal kvar och ta hand om barnen tills dess att föräldrar kommer och hämtar. Vet att Värmdö kommun skulle göra det. ❤

Kärlek och styrka till er mina fellow Stockholmare. Låt ingen någonsin trycka ner oss! Världens bästa stad, jag lovar dyrt och heligt att flytta tillbaka hem innan jag dör ❤

#prayforstockholm #stockholm7april2017

#271 Tillåt mig att vara yrkesskadad

Sitter och kollar på Midsomer Murders. En man dör av en överdos ketamin som han fått i sig oralt. Jag vet att det använts nån annan gång men jag minns inte om det var en annan serie eller bara ett annat avsnitt.

Skit samma.

De påstår att ketamin är ett lugnande medel för djur, framför allt häst. Polisen frågar om man skulle kunna använda det för att lugna ner en stressad häst och veterinären säger att ”Ja det kan man.”

MÖÖÖÖH Major faktafel. Ketamin är ett sövande medel. Det är väldigt potent och det har en kraftigt kataleptisk effekt, dvs att musklerna blir helt stela. Det kan även ge hallucinationer. Jag har enbart inducerat narkos på häst med ketamin, och innan man kan ge det måste man ge en typ av lugnande + en opioid som har viss lugnande verkan, samt ett läkemedel som är väldigt muskelrelaxerande. Vissa hästar lägger sig väldigt lugnt och fint, medan andra spasmar, ser spöken eller blir stela en stund ändå innan alla läkemedel hinner verka. Så jag skulle vilja se den som försöker ”lugna” en stressad häst med enbart ketamin.

#227 Utan idé

Jag har inte nån inspiration till att skriva just nu. Det kommer säkert dyka upp något och då skriver jag. På onsdag är det ju ny vecka så då ska jag skriva. Och lägga upp bild. Tog en förra veckan men laddade aldrig upp den, får fixa i efterhand när jag kommer hem.

Kotten mår i alla fall bra, syster fick känns massor av sparkar i helgen 💙

Puss på er mina kära vänner, njut av sommaren 💙☺