#434 Överby (via Sollenkroka)

Japp. Jag gjorde det igen.

Nu har det återigen passerat massa tid sedan senaste inlägget. Buhuu.

Idag har jag fått sålt en massa hästgrejer, woohoo! La upp annons ena minuten och andra minuten hade jag intressenter på typ alla prylar. Nästan alla. Får lägga upp lite fler sen kanske, men jag har ju ännu inte bestämt mig för om jag ska köpa häst igen eller inte. Så jag vill nog inte sälja allting.

Det här kommer bli långt så jag delar in det i kapitel!

Kapitel 1 – sjukstuga
Jahapp. Så tisdag för snart två veckor sen ringde de hem lilleman med diarré och nedsatt AT. Resten av eftermiddagen och kvällen var han pigg och glad och hade ingen mer diarré. Vanlig bajs onsdag morgon så jag lämnade honom på förskolan onsdag eftermiddag och åkte till jouren. Från hämtning till klockan 20 hade han hunnit med att kräkas 7-8 gånger så magsjukan var ju ett faktum.

Jag jobbade sent in på natten men kunde åka hem halv ett. Tidig morgon igen var jag ju tvungen att upp och ta hand om Loke medan pappan jobbade. Efter en försiktig lunch stoppades barnet i säng och jag sanerade heeeela huset. Dammsög, moppade, skurade badrummet och till och med torkade med ytdesinfektion på handtag och ytor där jag vet att det förekommit spyor. När ungen vaknar sätter vi oss och gosar i soffan. Sen dröjer det 5-10 minuter innan han kräks ner mig, soffan och golvet. Suck. Ställde honom i duschen medan jag sprang och skurade. Stackarn bara grät och grät och huttrade och var alldeles blå trots att vattnet var varmt. Sen täckte jag in soffan i all plastad frotté vi hade och så satt vi där och tittade på Greta Gris, vilket är det enda han vill titta på om han själv får välja på Netflix (tack Martina för att jag får använda ditt konto ❤ ). Sen kom det tack och lov inga fler spyor, men däremot kom febern under kvällen och natten.

Febern höll i sig i två-tre dygn och samtidigt började det ploppa upp prickar på ben och armar. Vattkoppor på förskolan. Men jag tyckte inte att prickarna kändes som typiska vattkoppor. De var så små små röda knottror över hela benen och armarna, lite på öronen. Sen kom det större utslag på knäna, armbågarna och läpparna. Därefter har det dykt upp även på händer och fötter. Plötsligt börjar det klia och bli en prick mellan knogarna på min vänsterhand. Jag har varit fnösktorr och sprucken på bägge händer så jag trodde det var något slags eksem. Men nej då. Plötsligt går jag med hög feber i två dygn och utslagen tar över bägge händer, det sticker och kliar så jag blir tokig. Då känner jag definitivt att det inte är vattkoppor, för det har jag redan haft. Sent tisdag kväll när hela tisdagen bara blivit värre och värre, åker vi till jourcentralen och blir kollade av läkare som tror att det kan vara höstblåsor. Glad över att det inte verkar vara svinkoppor med tillhörande penicillinkur åker vi hem.

Jag testar den sista klutten ur min tub ”Salva vid munsår”, tar på ett par tunna bomullsvantar och går till sängs. Mycket skönt. Nästa morgon är händerna mycket lugnare och idag fredag är det bara små små märken kvar efter blåsorna. Fötterna känns helt lugna och det som är värst är efter det stora sår mellan knogarna. Jag kliade ju sönder det från början så det blev väl lite infekterat. Men nu är det fint. Skorpan började lossna så jag pillade loss den och har smörjt med Elisabeth Arden 8 hour creme. Hade inget fetare men den är bra.

I måndags kom förresten maken hem vid lunchtid och mådde illa, sen kräktes han resten av kvällen. Jag törs inte ropa hej förrän helgen är slut… Men hittills har jag bara mått lite illa men inte kräkts. Förmodligen mer av rädsla att bli sjuk än faktisk smitta. Övertvättade torra händer vs. kräksjuk? Eh. Lätt val.

Kapitel 2 Sluta med välling och napp
Vi har gett Loke välling i flaska i sängen när han ska sova. Men sen bestämde vi att han får dricka den i soffan så att han dels får borsta tänderna efter och dels inte blir beroende av att ha flaskan för att somna. Läser och inspireras av andra. Men jag har egentligen tänkt tanken innan.

Nu har vi två paket välling kvar och bestämde att fr.o.m. nu får han en halv portion istället tills paketen är slut. Och kanske att vi ska bjuda i pipmugg istället för flaska. Kanske mugg men då får jag väl välling i hela soffan…

Napp vill vi också sluta med. Han har oftast inte napp men om han blir riktigt ledsen eller vaknat väldigt orolig på natten har han fått den. Om han ser den ligga nånstans så tar han den eller pekar och tjuter efter den. Det gillar vi inte. Så nu har vi lagt undan dem helt och hållet. Jag ville inte vara så hårdhjärtad att inte låta honom ha den nu när han var sjuk. Men nu är han ju kry igen så vi får göra oss av med dem och inte köpa några nya. Han har en på dagis också som han har när de sover, men den kan han nog få ha kvar. Ska prata med dem om vi har utvecklings/inskolningssamtal. Kanske kan de testa att söva utan den. Annars får han väl ha den där tills han inte behöver sova på dagen längre.

Kapitel 3 Over and out
Nu kommer jag inte på något mer. Det var säkert något mer jag skulle skriva. Kanske om hans utveckling. Han växer och växer och han blir smartare och han förstår mer. Däremot babblar han fortfarande väldigt barnsligt. De enda orden man förstår är mamma, pappa, vovve och näe. Sen har han börjat säga bil ibland, men oftast är det brrrmmm. Typ. En vacker dag kommer han väl plötsligt rabbla halva svenska akademiens ordlista.

Jaja. Ha en fortsatt trevlig helg vänner.

Annonser

#430 Gotländska, helt magiska lussebullar

Detta recept kan hända att jag har postat tidigare. Här är det i alla fall igen, något modifierat och moderniserat, för let’s face it, bagarna har lärt sig en del sedan Dackefejden. All cred ska i alla fall gå till Ardentes mormor från Klintehamn, vars recept detta ursprungligen är. Uteslut mandlar vid allergi och russin vid dumhet. För bästa resultat använd köksassistent. Jäsningstiden är 45 minuter x 2, + all tid före + rullning av katterna så tänk på att ha ordentligt med tid avsatt.

Ingredienser för ca 80 lussekatter:

1 dl sötmandel
6-8 stycken bittermandlar
1 hg jäst för söta degar
2 g (4 pkt) saffran
3,5 hg smör
1 L mjölk
4 ägg (varav 2 till pensling)
1 tsk salt
4 dl socker
2-3 dl russin
2 kg vetemjöl

Gör så här:

Skålla mandlarna och finhacka dem med kniv (eller köp påse med färdighackade!).

Värm mjölken till 37 grader. Passa på att mortla saffranet tillsammans med en sockerbit.
Smula jästen i en STOR degbunke. Eller ännu bättre, i en köksassistent med degkrok.

Häll lite av mjölken över jästen och blanda försiktigt tills den har löst sig. Häll i saffranet – se till att få ur så mycket som möjligt ur morteln! Häll i resten av den varma mjölken i bunken. Blanda i ägg, salt, socker, mandel och russin. Blanda sist i vetemjölet lite i taget. När det varken är en smet eller kletig massa utan närmar sig en riktig deg kan du börja ta i smöret. Smöret ska vara rumstempererat och delat i mindre bitar. Blanda ner några bitar i taget så att du ser att det arbetas in i degen och inte bara ligger som smörkluttar här och där. Inte så bra. När allt smör har arbetats in fortsätter du att tillsätta mjöl tills dess att degen släpper från kanterna och inte längre klibbar.

Nu ska degen knådas för att bilda gluten så att den blir smidig och glansig och bullarna blir saftiga och goda. Med assistent knådas degen i ca 10 minuter, för hand åtminstone 15. Lägg sedan över en bakduk och låt jäsa i 45 minuter.

Stjälp upp den jästa degen på ett mjölat bakbord och börja knåda för hand. Arbeta ev. in mer mjöl i degen då den tar åt sig mer när den är klibbig.

Forma de önskade figurerna, se bara till att de har ungefär samma storlek på varje plåt. Låt jäsa under bakduk i ytterligare 45 minuter.

Pensla med ägg och dekorera med russin. Lägg inte över bakduk igen, det blir rackarns kladdigt… Grädda mitt i ugnen i 250 grader i ca 8 minuter, tills de fått fin färg.

#414 Min fyrbente vän

Min kära lilla häst ❤ Jag hade tänkt rida igår men väcktes av ett telefonsamtal från stallet om att Kurtis stod på tre ben och inte kom fram till frukosten.

Det var bara att åka direkt till stallet och upptäcka ett ca 5-6 cm långt skärsår plantart distalt om kotan VB. Blockhalt, ville inte alls stödja på benet. Ringde in till jobbet och fick låna bil och släp, körde ner släpet till grinden och han gick tack och lov på direkt. Eller så direkt det blev med stappelpelle.

Åkte in, hoppade in på röntgen, röntgade falang och hov sky. Luftansamling i senpaketet proximalt om kotan men inga tecken på skador på skelett eller leder. Ut på vård, klippte päls och tvättade såret. Sondade sårhålan, försökte ultraljuda senorna men var svårt att se senorna när det var luft under huden. Kotsenskidan provtryckt och den kommunicerade med såret så vi spolade den och la in lokal antibiotika. Såret sytt och lagt bandage. Allt gjort utan lugnande. Så jävla snäll.
Intravenös penicillin, antibiotika och NSAID. Avvaktande prognos.

Imorse var jag där till 9, mindre halt men fortfarande väldigt smärtpåverkad. Ingen feber. Såret såg fint ut, vätskade typ ingenting. Bestämde att en annan veterinär skulle göra ett nytt UL på em. Så jag åkte tillbaka igen ett par timmar senare med ett tryck över bröstet. Om böjsenorna är skadade är prognosen dålig, risken är stor för ärrvävnad, förtjockning, sammanväxningar, eller att det aldrig läker ordentligt. Men till min stora stora lättnad var det bara en liten liten skugga på ett ställe som kommer läka bra.

Bara sen förmiddagen var han mycket mindre halt, mycket piggare och uppmärksam. Han hade fått morfin igår kväll, en gång på morgonen och en gång efter lunch, så nu hade det väl fått bra verkan. Nu återstår det att ta en dag i taget. Det kan hända att senskidan behöver spolas igen och eventuellt behöver det göras på operation. Vi får se vad de säger imorgon. Fördelen om det görs på op är ju att det blir ordentligt gjort på och att det kanske minskar risken för att han först blir bättre och sen blir sämre igen om ett tag. Så då kanske det bara blir bättre. Jaja. Hur det än blir så hoppas jag bara att han får komma hem smärtfri snart. Älskade lilla häst. Fy vad ledsen jag har varit ❤

#412 Livestream

Har precis kollat på en livestream på youtube med Familjen Mandoki Cirillo. Alltså de är så mysiga. Jag vill vara deras kompis.

Jag gjorde ju ett klipp när jag passerat 12 veckor av graviditeten, jag var nog i vecka 14? Det var i samma veva som vi berättade för mina föräldrar i alla fall. Jag hade nog tänkt att jag skulle göra lite fler videor efter det, både för att det skulle vara en kul variation att få något att titta på, och för att jag tänkte att det skulle vara roligt för mig att göra videor. Men det har liksom inte blivit så. Jag tror att jag har skyllt på att jag blir tvungen att göra det med min mobilkamera för att jag inte har någon schysst riktig kamera.

Ni är ju i ärlighetens namn inte speciellt många som tittar in här heller så egentligen. Om jag skulle satsa på en karriär som känd från youtube så hade jag nog försökt slå ihop mig med syrran. Om hon vill. För jag vet att hon vill. Men kanske hellre som solist. 😉 Vi kanske kunde börja podda Liny? Ut i poddjungeln! Men hur det skulle gå till rent logistiskt när vi bor 35 mil ifrån varandra? Och vad skulle man prata om?

Lyssnar ni på någon podd? Vilka kan ni rekommendera?

Jag vill göra en satsning på en jobbrelaterad Youtubekanal, men idén är inte ursprungligen min. Jag får nog kolla med idémakaren först, men vi jobbar ju med var sitt djurslag så det ska la inte vara något problem. Hoppas jag. Ska forska i det lite mer på tisdag när det är operationsdag igen. Onsdag-fredag jobbade jag i alla fall på Axevalla med veterinär Henrik M från Färjestadskliniken. Jag tyckte att vi gjorde ett strålande arbete i alla fall.

På hemmaplan har vi köpt nya pjuck till Lilleman så han har varit ute och lekt medan vi har grävt och fixat. Snart klart med gruset runt huset! Blir så fint! 🙂 Ja, näe men det var det for now. Glöm inte att tipsa om poddar och youtubekanaler att följa. Kram ❤

#410 Jag tycker (till) om menskopp

Så har jag provat den för första gången idag. Mensen kom inte riktigt när jag trodde att den skulle.

Det var först fram på förmiddagen som jag kände att det behövdes. Jag tror att man ska ge sig själv bättre förutsättningar än vad jag gjorde. Jag trodde att jag hade läst om hur man skulle föra in den – jag hade bara tittat på bilden. På menskoppen.se finns info om hur man gör, de har även länk till ett youtubeklipp.

Jag gick in på toaletten, vi väntade på att en patient skulle komma så jag kände mig lite stressad över att behöva skynda tillbaka och ta emot den (veterinären är fullt kapabel att göra det själv, men jag ville ändå göra ett gott intryck. Och arbete), och gjorde försök nr 1. Sköljde den i vatten och vek ihop den som jag sett på bilden. När jag förde in den vecklade den inte ut sig så fick jag ta ut den och googla hur jag skulle göra…

Tvätta händerna! Tryck ihop koppen en gång och vik den så den ser ut som en glad mun uppifrån. När den förs in är det bra att ha rundningen av vikningen framåt, och för in den vinklad lite bakåt. Vikningen för att det är lättast för koppen att veckla ut sig dorsalt där det finns mer utrymme, i framkant har vi ju pubisbenet som kan ta emot och hindra den från att öppna sig. Vinkeln för att slidan är vinklad bakåt, så man följer strömmen liksom. Fast man går motströms. Hehe.

Håll den mellan tumme och pek- och eventuellt långfingret. Samtidigt som den förs in får man smyga ner greppet längre ner mot pipen/pinnen. Precis när man för in den, och de första centimeterna känns det väldigt oskönt. Typ som när man får in ett spekulum hos barnmorskan. Men när den väl passerat den första lilla ”knycken” så är det okej.

För mig var det så att jag kände med fingret att den i överkant hade vecklat ut sig, men i botten var den fortfarande insjunken. Jag lät den sitta så en stund och gick omkring och meckade med lite jobb, sen gick jag tillbaka in på toan och kände efter, då hade den bucklat ut sig så den satt ordentligt. Jag antar att rörelse fick luft att komma in på rätt sätt och fick den att veckla ut sig helt. När den var på plats kände jag den ungefär lika mycket som en tampong. Ingenting.

Tog ut den två timmar senare för att se hur mycket den fyllt upp. Knappt halva. Sen har jag haft den i ungefär sex timmar och då var den full. Men det där är ju individuellt och det ändrar sig jättemycket för mig under veckan så det är bra att tömma ofta i början och lära sig hur ofta man klarar sig.

När den ska ut känns det också otäckt precis innan den liksom kommer till mynningen, men vafan. Det är nog en vanesak.

Jag är sjukt nöjd med mitt köp. Känns grymt miljömedvetet. Ekonomiskt. Smidigt, behöver ju aldrig komma ihåg att ta med extra skydd. Sitter den bara i är när man går hemifrån är det ju lugnt 😛 Eller om man har med den i sin lilla påse.

Ah näe men jag rekommenderar den, definitivt. Nu fick jag ju inte den jag hade blivit rekommenderad av från menskoppen.se för den fanns inte kvar när jag väl skulle beställa. Men vad spelar det för roll? Olika producent, samma storlek och funktion.

Glad mens på er!

#400 Gräv ur mitt äckliga finger

Alltså varning för vidrig info.

Jag hade ett sårigt nagelband på ena tummen, ni vet som man har ibland. Och jag pillade väl lite för mycket på det så det blev rätt stort och då blev det tydligen mottagligt för HPV. Humant papillomvirus. Min make har tre vårtor på sina fingrar. Nu fick de väl fäste på mig när huden var sabbad. Så jag har varit på och behandlat med vårtfri. Såg till igår att han gjorde sina också. Har varit på honom förut men nu jävlar ska de bort. Kan ju behövas väldigt många appliceringar men det får det vara värt, de är så vidriga.

Tack och lov är min rätt liten och ser fortfarande mest ut som ett sårigt nagelband, sitter på sidan av nageln.

Men åhhhh det är så äckligt. Jag vill bara ta ett skalpellblad och karva bort skiten.

Förut kunde jag inte låta bli att pilla lite i kanten på den. Sen började det blöda. Och det inte lite heller. Sköljde under kallt vatten en stund men det hjälpte inte. Satte på ett plåster men efter ett tag hade det nästan blött igenom så jag fick byta. Nu är det i alla fall lugnt.

Usch.

GO AWAY!

Jag hoppas i alla fall på att den försvinner fort eftersom jag börjat behandla ganska tidigt.

Och om jag springer på ett kärl med flytande kväve på jobbet om någon varit inne och triangelmärkt sin häst så tänker jag kryobehandla den. På eget bevåg. MÖHÖHHÖHÖHÖ.

#394 Inte vegan, men…

Vid kassan på Åhléns står det ett visningsexemplar av ett fancy rakset med en borste och en hyvel i någon slags ställning. Borsten hänger i denna, upp och ned, och på botten sitter ett klistermärke ”Real Badger”.

Jag var vegetarian under ett gäng år, men sen kände jag att om anledningen till att inte äta kött är etiska, så kan man inte gärna äta mejerier och ägg, bära skinnplagg och så vidare, och så vidare… Om man har etiska skäl får man banne mig go all in veganism. Jag skulle egentligen inte ha något emot det, men jag tycker att det är gott med en köttbit ibland och jag är tyvärr bekväm av mig och skulle inte klara att lära mig leta upp icke animaliska produkter. Jag undviker att äta produktionsdjur om jag kan, äter hellre fisk eller vilt (vilket ju tyvärr inte är så ofta).

Men när det står att det är grävlingshår i rakborsten, colostrum (=råmjölk) i min tandkräm så känner jag mig ändå lite äcklad. Jag tycker faktiskt inte att det är nödvändigt att använda päls från ett vilt djur. Det är ju knappast roadkill. Det går la att få fina hår från tama djur utan att ta livet av dem? Och råmjölk? Det är vi ju alla medvetna om är väldigt dyrbara milliliter för våra små, även djuren. Nu hade jag ju redan köpt och använt halva tuben tandkräm innan jag upptäckte detta (skulle kolla om den innehöll mikroplaster), så jag kommer använda slut på den. Därefter kommer det dock bli annat märke. Apotekens egna ska enligt veganguiden vara utan det. Ska bara kolla så de inte innehåller någon plast, men jag tror inte det.

Mm. Inte så bebisrelaterat inlägg. Nu ska jag chilla. ❤