#414 Min fyrbente vän

Min kära lilla häst ❤ Jag hade tänkt rida igår men väcktes av ett telefonsamtal från stallet om att Kurtis stod på tre ben och inte kom fram till frukosten.

Det var bara att åka direkt till stallet och upptäcka ett ca 5-6 cm långt skärsår plantart distalt om kotan VB. Blockhalt, ville inte alls stödja på benet. Ringde in till jobbet och fick låna bil och släp, körde ner släpet till grinden och han gick tack och lov på direkt. Eller så direkt det blev med stappelpelle.

Åkte in, hoppade in på röntgen, röntgade falang och hov sky. Luftansamling i senpaketet proximalt om kotan men inga tecken på skador på skelett eller leder. Ut på vård, klippte päls och tvättade såret. Sondade sårhålan, försökte ultraljuda senorna men var svårt att se senorna när det var luft under huden. Kotsenskidan provtryckt och den kommunicerade med såret så vi spolade den och la in lokal antibiotika. Såret sytt och lagt bandage. Allt gjort utan lugnande. Så jävla snäll.
Intravenös penicillin, antibiotika och NSAID. Avvaktande prognos.

Imorse var jag där till 9, mindre halt men fortfarande väldigt smärtpåverkad. Ingen feber. Såret såg fint ut, vätskade typ ingenting. Bestämde att en annan veterinär skulle göra ett nytt UL på em. Så jag åkte tillbaka igen ett par timmar senare med ett tryck över bröstet. Om böjsenorna är skadade är prognosen dålig, risken är stor för ärrvävnad, förtjockning, sammanväxningar, eller att det aldrig läker ordentligt. Men till min stora stora lättnad var det bara en liten liten skugga på ett ställe som kommer läka bra.

Bara sen förmiddagen var han mycket mindre halt, mycket piggare och uppmärksam. Han hade fått morfin igår kväll, en gång på morgonen och en gång efter lunch, så nu hade det väl fått bra verkan. Nu återstår det att ta en dag i taget. Det kan hända att senskidan behöver spolas igen och eventuellt behöver det göras på operation. Vi får se vad de säger imorgon. Fördelen om det görs på op är ju att det blir ordentligt gjort på och att det kanske minskar risken för att han först blir bättre och sen blir sämre igen om ett tag. Så då kanske det bara blir bättre. Jaja. Hur det än blir så hoppas jag bara att han får komma hem smärtfri snart. Älskade lilla häst. Fy vad ledsen jag har varit ❤

#391 Gå och lägg mig

Har jobbat mina första dagar nu! I torsdags gick jag med mellan kl 9-16 ungefär. Den nyrenoverade operationssalen är jättefräsch och det är härligt att se. När jag jobbade med L och T beklagade vi oss ofta över den usla övervakningen och att vi inte hade någon ventilator. Att krama en 30L andningsblåsa minst 4 gånger per minut under en hel narkos kan bli riktigt jobbigt, man hade gärna bara tryckt på en knapp och gett ett assisterat andetag eller haft på kombinerad assisterad+spontan andning under hela narkosen.

Den nya ägaren har nu investerat i en apparat som heter Tafonius Wind God som är en kombinerad narkosapparat och övervakningsmaskin. Det är ju alla tiders förstås. Men för mig blir det som att gå från att ha trampat runt på en cykel till att nu köra ett flygplan typ. Hittills har jag kunnat se och höra ljudet ifrån blåsan när hästen andas ut och in, höra blippen från EKG och pulsoximetri… Nu är det helt tyst sånär som på utsuget och några oregelbundna knäpp som inte har något med patienten att göra.
Tidigare behövde jag bara avgöra hästens tidalvolym och välja en lämplig blåsa och därefter blev andetagen precis så stora som hästen tog själv eller så stora som jag orkade ge/lämpade sig.  Nu ska man plötsligt räkna ut den noga och se till att ange det, samt en buffert, en I:E ratio, inspiratonstid, minutvolym, bla bla bla. Om man inte kommer ihåg att ändra mellan varje patient kan en stackare bli liggandes på alldeles för lite eller för mycket. Inte bra. Förhoppningsvis är jag så på tårna att jag fixar det och lär mig, men jag skulle väl behöva jobba intensivt med den för att lära mig. Men jag känner ändå att apparaten tar över mitt jobb och jag gillar det inte.

Jag vill ha ett mellanting. Den apparat som används på Stavkliniken (gjorde i alla fall under min praktik där) var perfekt. Den vill jag ha. Kanske kan en sådan hamna på travet till slut.

I helgen hade jag i alla fall jour. Blev inringd strax efter midnatt natten till lördag. Jobbade till 03:40. Åkte in på eftermiddagen lördag kväll och assisterade vid en akut operation, kom hem vid midnatt. Jobbade från söndag morgon kl 7 till inatt klockan 01 och kom hem ca halv 2. Inte så fräsch när lilleman ville stiga upp kl 6, men vad hade jag för val när K skulle till jobbet? Jag ska jobba två helger till i rad, sen första helgen i juni. Jag tror att jag därefter kanske får erbjuda mig att ta från fredag 21 till söndag 07 typ och så får det räcka. Ska känna efter.

Planerade att gå och lägga mig i tid efter den här dagen. Men istället blev vi sittandes och tittade på LaxTon ghosthunters på youtube. Och nu skriver jag det här. Kan jag bara gå och lägga mig någon gång? Ja. Nu.

Hej då.

#185 Gissa vad jag har gjort?

Jag har jobbat. Jaaaag har jobbat. Blev uppringd två dagar efter intervjun och blev erbjuden sommartjänst med start idag. Banne mig! Tanken är att jag ska vara på vård till att börja med och komma in i tänket smådjur igen, sen ska jag fostras på polikliniken.

Vaknade vid 4.00 och somnade aldrig riktigt om efter det. Höll på att svimma sittandes på bussen. Jag vet hur det är att ta hand om nya, det är lätt att man bara går iväg och gör sitt. Det blev lite assistans men en del häng, svårt att ta för sig när man inte kan några rutiner alls. Fick gå lite tidigare, men fick ändå sitta och vänta på tåget i 50 minuter på stationen…

Nu är jag helt jävla slut i huvudet, men ännu tröttare i fötterna. Är inte alls van att stå så mycket. Dessutom är det en halvtimmes promenad från tåget till djursjukhuset och jag mitt smartskaft tog Converse. Ojoj.. Ska jobba t.o.m. juli ut under förutsättning att kroppen håller. Nu ska jag lägga upp mina fötter högt. Kanske till och med i sängen?

#165 Kvällsjobb

Igår kväll blev jag kontaktad från stallet där en häst gjort sig illa. Fick agera lite vårdguiden för häst, fick ett mms med bild på såret men nåt fick mig att känna att jag behövdes på plats. Jag åkte dit och skulle hjälpa till att lägga om såret men insåg att det var mer omfattande än vad det verkade först och troligen punkterade en led. Ringde en veterinärkollega som var underbar och sa att hon skulle komma och titta på det. Medan vi står och väntar börjar helt plötsligt en av de andra hästarna visa koliksymptom. Alltså seriöst, vad är oddsen för det? Ringde hästens ägare som också kom. Det slutade med att båda lastade och åkte in till Skara. Tur i oturen att vi var där och märkte det.

Jag kom hem sent, tog en macka och gick i säng. Vaknade sen runt två på natten och undrade över hur det gick för pållarna. Kunde inte somna om på länge efter det. Det kändes ändå väldigt bra att jag åkte dit, det kan ha besparat komplikationer för båda hästarna. Hoppas hoppas de mår bättre ❤

#163 Djurskydd

Här är en artikel skriven av en etolog och en veterinär. Den handlar om huruvida man ska välja att behandla eller avliva djur i olika lägen.

Det är faktiskt lite olika åsikter bland både oss djursjukskötare och veterinärer, men jag tror att majoriteten är överens om att inte riskera att djuret utsätts för onödigt lidande genom att utföra komplicerade operationer som kräver lång rehabilitering och kanske aldrig får djuret återställt.

Det man bör ta hänsyn till är djurets ålder, art, ras och storlek samt användningsområde. En stallkatt som alltid levt utomhus och jagat råttor och klarat sig själv är kanske inte lämplig kandidat för diabetesbehandling om det kräver insulinbehandling 2-3 ggr varje dag. Det är inte ens säkert att man ser dem varje dag. Tänk om den däckar ute i skogen och självdör? Inte okej enligt mig. Hellre en blå spruta med en gång.

En vallhund som tränar och tävlas aktivt och alltid får springa lös på gården, blir påkörd och får bakdelen totalt krossad. En amerikan hade satt den i rullstol. Men för det psyket att först vara i total stillhet i flera veckor för att sedan vara tvungen att leva med begränsningar för var den kan gå och inte kan träna och tävla… Eller rullstolen välter och ägaren inte ser det. Ska den ligga där som en uppochnedvänd sköldpadda, stressad och med ångest? Det är inte livskvalitet. Förutom den psykiska hälsan kan såna ingrepp leda till att belastningen på bogleder och armbågar blir högre och orsakar artroser och andra förslitningsskador och smärta. Inte okej.

En 5-600 kg tung halvblodshäst som sliter upp hela skinnet, muskler och senor på bakbenen i en staketskada ex. sövs och sys igen. Efter narkos och uppvak har många av stygnen släppt pga svullnad eller rörelsen i benet. Hästen är stressad och kraftigt smärtpåverkad, muskelförlamning gör att hästen inte kan resa sig. Alltså, inte okej för ett flyktdjur.

Det här är bara exempel på saker som absolut skulle kunna hända och vi får uppleva i vårat yrke. Som djurägare är det naturligtvis fruktansvärt tufft att besluta om avlivning och att säga farväl till sin vän. Men man måste nästan vända på det och se det som att man hjälper vännen att slippa uppleva smärta och lidande. När olyckor inträffar blir det chockartat och snabba svängar och det kan gå väldigt kort tid från olycka till blå spruta och det är tufft på ett sätt. Att gå på en bokad tid med sin gamle skrutt och provtagningar visar på något mycket allvarligare än vad man trodde, kan överrumpla en men ibland ge en mer tid att smälta faktum, men det viktigaste är att man åsidosätter sina egna behov och lägger djurets behov och lidande i främsta rummet.

1000 gånger hellre ett värdigt, snabbt avslut än ett utdraget lidande som slutar i självdöd eller en blå spruta i slutänden i alla fall.

Missförstå mig rätt nu! Man ska självklart inte ge upp på en gång med alla, man måste se till individens hantering av upplevelsen, hur länge sjukdomen/skadan pågått och hur prognosen ser ut. Det svåra med att vara djurägare är att veta hur kunnig veterinären är och att lita på att det den säger stämmer. Jag har varit med om skräckhistorier där veterinären ställer totalt fel diagnos. Jag har också varit med om skräckhistorier där veterinären ställer diagnos och bedömer att djuret bör avlivas av djurskyddsskäl men djurägaren vägrar inse fakta och släpar med sig djuret hem eller någon annanstans istället för att släppa taget. Det är djuret som kommer i kläm, och det är fruktansvärt. Jag har på hästkliniken jobbat med veterinärer som jag har fullt förtroende för och som jag vet är väldigt kunniga och duktiga.

Det är ett samarbete mellan djurhälsopersonalen och djurägaren att komma fram till den bästa lösningen för varje enskilt djur, men man måste som sagt komma ihåg vems liv som är viktigast och vad som är livskvalitet.

#158 Håll tummarna!

Om ca en timme ska jag ladda bilen med GPS och ryggsäck och åka iväg norrut mot Värmlands skogar. Eller, Karlstad i varje fall. Tror inte att det ligger i skogen.

Jag ska till hästsjukhuset på en… intervju? Besök? Personalansvarig för Hallands ringde och sa att de söker dss och att jag skulle testa att ringa dit. Jag ringde dit och det lät positivt så nu är jag alltså på väg dit för att försöka sälja in mig. Jag hoppas verkligen på att kunna få nåt att syssla med. Jag är väl sjuk i huvudet men jag saknar att stickas, röntga, bandagera, assistera vid endoskopier och andra undersökningar. Mmm.. Jag saknar framförallt operation, att söva häst. Det som är en normal sövning för oss på häst klassas som en högriskpatient inom human, det ni! #fettstolt

Håll tummarna för att det blir ett framgångsrik besök för båda parter 🙂 Lovar att uppdatera så fort jag kan skriva. Krampåer

#112 Lätt att slå

Om man ska hårddra skillnaden mellan att jobba med smådjur och häst (som djursjukskötare), så brukar jag säga att smådjur bits och rivs, kräks och har diarré. Och de är ju ovana vid miljön och blir mer eller mindre stressade och till följd mer eller mindre svårhanterliga. Hästar kan också bitas (dock mer sällan) men kan sparkas desto värre. Men de är vana vid att bli hanterade av olika människor, är oftast inte känslomässigt bundna till sin ägare på samma sätt som smådjuren eftersom de bor i stall med sina flockmedlemmar, och är ofta nöjda bara det finns andra hästar de kan se nära. Men åh vad jag föredrar att jobba med hästar. Det är betydligt mer tacksamt tycker jag personligen. Åh bara det att de inte kan kräkas. Så skönt. Hatar att torka spyor och nedbajsade burar. Mocka hästskit i spån är ingenting. Men det finns en grej som vissa hästar gör. Somliga på rutin, somliga då och då. Min häst är en ”då och då”. Och det är en sak jag aldrig varit med om att en hund eller katt gjort. Varken hemma eller på stationärvård. Nämligen detta.

Man skiter väl inte där man äter!?